Vi har tillsammans med unga boende och dramaturgen Vanja Hamidi Isacson skapat ett format som vi kallar ”dramadialog” där vi via små korta speciellt framtagna scener (som spelas fram) startar samtal med boende kring tematiken Stick ut!

Här har vi samlat in tankar, berättelser, erfarenheter och reflektioner över vad det kan innebära att sticka ut. Vi har här även försökt fördjupa vad som egentligen menas med begreppet/uttrycket ”Sticka ut” ?
Att sticka ut: frivilligt/ofrivilligt (medvetet/omedvetet). Positiv/negativ upplevelse?
Vi har försökt undersöka den positivt laddade aspekten av att sticka ut/bryta mot normer/göra sina egna val – både det medvetna och frivilliga valet som det svåra konfliktfyllda (hindren och konflikterna) och det befriande i att tillslut våga!
Men också den negativt laddade aspekten – att sticka ut/bryta av på ett sätt som är problematiskt och ofrivilligt; såsom rasism. Att på grund av sin hudfärg, språk eller religion ”sticka ut”.
Dessa spännande samtal har förts på olika mötesplatser och i olika forum i området, har spelats in och ligger bl a till grund för manus/dramaturgi arbetet inför kommande års familjeföreställning.
På ett liknande sätt har två kompositörer/musiker arbetat med ljud/musik. I workshopform har man med utgångspunkt från tematik spelat in olika tankar, uttryck, ljud, sång, texter och stämningar. Detta material kommer att ingå i föreställningens musikkomposition.

Vi genomförde fördjupade intervjuer och samtalade på ett kreativt sätt med fler boende i området kring tematiken ”Stickut” i föreställningen. Vi ville också fördjupa kring frågeställningen-Vem hjälper dig om du sticker ut? På vilket sätt? Vi saknade ju de äldres röster och de yngre barnens, de hade vi inte fått in under våra tidigare workshopar under våren.

Under hösten 2017 gjorde vi sagoworkshopar med de yngre barnen och  "Berättar- gestaltnings- forumteater-spel” på Seniorum med de äldre.
För de yngre skapade vi en en sagoworkshop som handlade om en kaninhåla. 
Kaninhålan beboddes av en mängd kaniner som dagarna i ända hackade morötter och åt.
Men det fanns en kanin som var speciell.... Denna mycket speciella kanin ”Plopp” kunde till de andra kaninernas förfäran helt plötsligt prata människospråk. 
En gång förut hade man hört talas om detta. Det var den mytomspunna kaninen El Grande som haft samma gåva och då begett sig till människostaden.  
Plopp längtade ut till den stora staden där man kanske kunde få prata lite människospråk och där allt kunde hände.

Barnen fantiserade mycket om hur det var i kaninhålan, vem som hjälpte Plopp att våga ge sig iväg och vad Plopp skulle få vara med om när han gett sig iväg. Barnen ritade även Plopp i olika situationer och sedan spelade barnen upp för varandra. Som avslutning fick de varsitt knyte med en ”kaninkristall”, som skulle ge dem mod ute i vida världen.
Under våren 2018 genomförde vi en mindre föreställning ”el Grande- Kaninernas Konung" - Kaninen som kunde tala. Över 250 barn från Malmö kom och tittade. Vi gjorde också en speciell el Grande-sida med en lektion i "kanindans" (används i föreställningen) samt några av barnens el Grande-teckningar. Se sidan HÄR.

Vi närmade oss samtal och dialog med de äldre, genom att vi själva berättade om olika situationer där vi själva ”stuckit ut”, på både det positiva och negativa sättet. Utifrån det, ställde de frågor och ett samtal startade. Vi satt i grupper och fikade och samtalade. De äldre berättade massor ur deras liv. Så mycket en människa kan vara med om, ett helt liv. Tillsammans bestämde vi några situationer som skulle gestaltas. Efter en stunds repetition spelades sedan scener upp där deltagarna fick stoppa, kommentera och korrigera hur situationen verkligen gick till. Många skratt blev det, men också allvarliga gripande historier berättades.